Vi startade i Gävle kl.08.00 den 6 juni,
kan det finns ett bättre sätt att fira nationaldagen än på motorcykeln ?
Jag tror inte det.
Eftersom det inte finns någon färjeförbindelse mellan Sverige och Storbritannien längre så valde vi att boka in
oss på färjan från Amsterdam till Newcastle.
Det var dock lite kyligt det första timmarna från Gävle men sedan
kom vi till Lennart och Irene i Borensberg och där fick vi ett varmt
välkommande. Dom bjöd på en härlig lunch med fläskfile och potatisgratäng,
det var väldigt gott, tack så mycket.
Efter denna goda måltid och kaffe och glass så drog vi vidare söderut.
När kvällen närmade sig så kom vi fram till vårt boende för natten, vandrarhemmet
i Örkelljunga.Vid hastighetssänkningen från motorvägsfart till byfart så kände jag
att det vibrerade och skorrade lite i trakten av framhjulet.Nåväl , efter en tv-kväll
med en förlustmatch för sveriges landslag i fotboll , så packade vi oss iväg nästa dag
vid 9-tiden för att hitta en färja till Helsingör.
Färden gick sedan vidare förbi Köpenhamn och över broarna stora och lilla bält.
Helt plötsligt så var vi i norra Tyskland och började titta efter det mc-hotellet
B&B Dannevirke som vi tidigare hade bokat på nätet i Owschlag.
Danmark hade varit en transportsträcka
denna gång och var avklarat på 6-7 timmar.
I Owschlag så hittade vi vårat mc-hotell
och han som var kontaktperson var ju inte på plats men han var tillgänglig på telefon
och pratade bra svenska så det var inga problem med installationen på våra fina rum.
Det var ett trevligt mc-hotell med garage för ca 6 - 7 hojar och ett bra och mysigt
allrum för ca 20 personer , våra rum var rymliga och fräscha så detta mc-hotell kan
vi verkligen rekommendera.
På morgonen dagen efter när vi skulle vidare mot Amsterdam så hörde jag det knorrande
ljudet från framhjulet igen och tänkte att detta låter inte bra, det måste vara lagret
i framhjulet som är slut.Vi började då att leta efter en mc-handlare och Bertil trodde
att det fanns en ett par mil norrut så vi styrde kosan norrut i lätt regn.
Vi hittade ingen där den skulle finnas så efter kontakt med killen på mc-hotellet som sa
att det fanns mc-handlare i Flensburg dit vi inte ville åka så ringde jag till Hansson
och han hade det fina tipset att stanna vid en tankstation efter motorvägen och kontakta ADAC.
Sagt och gjort, vi for ett par mil söderut och stannade vid en mack och bad ett biträde ringa
till ADAC om hjälp.En kille skulle komma om en timme så under tiden demonterade vi framhjulet
och konstaterade att framhjulslagret faktiskt var kärvt.
Killen från ADAC föreslog först att vi skulle ta en taxi med hjulet till en mchandlare i Hamburg
men sedan hittade han en Hondahandlare bara ca 1 mil norrut som hade nya lager hemma, så det var
bara att skruva dit hjulet igen och åka efter honom (han visade oss en genväg ) ett par kilometer
tills vi kom ut på motorvägen igen och sedan vid nästa avfart så var vi framme vid Hondabutiken
och kunde skruva av hjulet igen.
Ca 1,5 tim senare så hade jag nya lager som var helkapslade till
skillnad från originalen som var öppet på ena sidan !! (dom låg 2 och 2 med de öppna sidorna mot
varandra) och vi kunde åka vidare mot Amsterdam.
Nu fick vi åka på lite grand, vi hade ju ca 50 mil till Amsterdam och klockan var ju redan 16.30,
men det var ju motorväg och en skön kväll utan regn så efter ett par mat/fikastopp så kom vi till
Amsterdam vid ca 23.30.
Dagen efter blev det sighseeing i Amsterdam, en trevlig stad som kräver en egen reseskildring så
därför skriver jag inte mer om Amsterdam här.
Vi stannade i 2 dagar i väntan på att få åka till
Ijmuiden (bara ett par mil bort) och färjan till Newcastle.
Färjan 'Princess of Norway' seglade
under dansk flagg med dansk kapten och asiatisk besättning och går mellan Holland och England,
så det var internationellt så det förslår.Färjan avgick kl 17.30 och ankom till Newcastle kl 09.00
nästa dag så det var tur att det var lugnt på sjön så vi slapp bli sjösjuka, inte kul att sätta sig
på hojen och börja med vänstertrafik om man inte är pigg.Nåväl det var en fin båt med fina hytter
och fina restauranger och pub, mat o dryck var dock lite dyrt men det man måste ju äta så det var
bara att betala vad som krävdes.
Vänstertrafik var ju inget som vi var vana vid, men det gick bra bara man koncentrerar sig och efter
ett par dagar så var det inga problem.
Vi åkte direkt från Newcastle via A1 förbi Edinburgh och M8 till Glasgow.Vi ville dock inte övernatta
i Glasgow utan vi åkte vidare i nordvästlig riktning via A82 och kom till en turistbyrå i Dumbarton
som hjälpte oss att hitta en Bed&Breakfast i Balloch strax söder om sjön Loch Lomond.
Efter en god natts sömn och en riktig skotsk frukost med scrambled eggs, bacon och haggis så fortsatte
vi efter A82 norrut och kom till en fin by med säckpipemusik som heter Inveraray där vi stannade och
fikade och beskådade utsikten över viken och bergen runt omkring.
Vi körde sedan lite söderut via A83 och sedan norrut på A816 där vi först gjorde ett stopp vid byn
Kilmartin och åt våran lunchpåse som vi köpt på B&B i Balloch och beskådade utsikten över dalgången
och sedan fortsatte vi mot staden Oban.
Det var härliga kurviga vägar hela tiden, dock lite för grov
asfalt för min smak, i alla fall när man kör en fullt lastad Goldwing.
Nåväl , vi var framme i Oban vid 15.30 tiden och hittade en turistbyrå som beskrev vägen till Oban
destillery som vi tänkte besöka, det tog dock lång tid för oss att hitta så vi hann tyvärr inte med
sista guidningen som gick 16.30.
Vi kom i alla fall in i butiken och kunde köpa någon flaska whisky.
Efter en fika på kafe´t mittemot destilleriet som tänkte vi åka vidare norrut mot Fort William, men
då hände det, det som inte ska hända när man är på semester, nämligen punktering på mitt bakdäck !!.
Bakdäcket platt mitt på en livligt trafikerad genomfartsled, ja vi var ju tvungen att stanna då, på
en liten plätt utanför ett hotell. Då vi tidigare hade sett en däckfirma så åke jag med Leif för att
se om dom kunde hjälpa oss, det kunde dom ju inte men dom tipsade oss om en mc-firma som låg runt
hörnet och där hade vi sådan tur att dom hade ett bakdäck till Goldwing hemma och kunde ordna med
hämtning av hojen dagen efter, klockan var ju 17.00 en fredageftermiddag. Och som tur var så jobbade
en mc-mek även på lördagar så redan klockan 10.00 på lördagen var bakdäcket bytt och vi kunde fortsätta
vår semester.
Mc-firman heter Stoddart Motorcycles och kan rekommenderas om man hamnar i problem i Oban.
John Stoddart heter han som hämtade min Goldwing i skåpbilen och jag fick höra att hans dotter är Susie
Stoddart, internationell racerförare i bla DTM-serien, Länk till Susie's hemsida
När vi hade kommit en bit norrut så kom vi till en sjö som vi var rekommederad att åka runt för det var
så kurvig och fin väg, sjön heter Loch Leven och man startar vid Glencoe och åker runt på väg B863.
Det var så sant , en fin väg lite smal och kurvig men det var synd att det fanns för mycket skog mellan
vägen och sjön så det fanns inte så många sträckor med sjöutsikt.Men annars var det fint.
Lite senare så kom vi fram till Fort William och det var en fin kuststad där vi gick in på en sportsbar
och åt chili con carne, det var gott.
Den fortsatta färden tog oss sedan förbi ett minnesmonument över de stupade skotska soldaterna i andra
världskriget och sedan for vi upp till Loch Ness och ett sökande
efter B&B började, det var lördagkväll och vi fick nobben på 5-6 ställen innan vi hittade till ?? i Drumnadrochit.
Det visade sig vara ett förstklassigt B&B till ett bra pris så vi stannade 2 nätter för att kunna vila upp oss lite
efter ganska mycket mc-åkande.
Cia, Leif och Bertil ville dock åka till Skye så dom tog en dagstur på söndagen på
ca 30 mil och kom tillbaks efter 7 timmar.Jag och Kicki tog en promenad till byn och gick på Loch Ness museumet
och åkte sedan ner till Loch Ness och tittade på Urguhart Castle och kände på vattnet i Loch Ness.
Vi hörde även
rockmusik från Rock Ness festivalen som pågick på andra sidan sjön. Den kändes verkligen stor denna sjö när man
står vid den bredaste delen, visste du förresten att sjön skulle kunna rymma hela jordens befolkning 3 gånger om.!
Efter nästa dags utmärkta frukost så fortsatte vi på A82'an förbi Inverness mot the Speyside district, på vägen dit
så hittade vi Tormore Distillery och "The Chivas brothers" som vi till och med fick på bild, glada pojkar va !!
Dom hade även en trädgårdsmästare som visste hur man skulle klippa en buske till rätt form i detta whiskydistrikt.
Efter detta korta stopp så fortsatte vi till Dufftown 'Whiskyn's huvudstad',
byn var dock inte så kul , ganska grå och med brant lutning på alla gator så då åkte vi till närmaste destilleri i stället
och hamnade på Glenfiddich destilleri, där fick vi en gratis guidning genom tillverkningsprocessen för deras whisky.
Efter detta så måste vi ju köpa ett par flaskor och så fick det bli.Vi kunde dock inte köpa deras äldsta whisky från 1943
eftersom vi tyckte att 10000£ var i saftigase laget för en flaska gammal whisky.
Övernattningen var sedan länge bokad för 2 nätter på
Highlander Inn i Craigellachie och där fick vi en egen våning i ett hus med nyrustade rum. Baren har ett utbud av ca 200
single malt whisky och har även utvalda sorters Mackmyra whisky. Trevligt Inn men en liten by där det inte fanns något
att göra förutom att dofta på malt från ett närliggande destilleri och försöka hinna med att fotografera tankbilar med
texten Chivas Regal på baksidan.
Floden Spey gick också förbi byn och det fanns en del fiskare som stod i vattnet, men
vi fick ingen fisk för vi hade inga fiskeredskap med.Vi fick fira Cia o Leif på deras pärlbröllopsdag och
Kicki passade på att fylla år under våran vistelse i Craigellachie och hon fick uppvaktning även från hotellet
Highlander Inn, det var ju trevligt.
Under dagen gjorde vi en utflykt och åkte norrut på A941 förbi Elgin och upp till Lossiemouth och tittade på havet.
Lossiemouth var en fin liten fiskeby och en rejäl badstrand fanns det också, men det var inte riktigt badväder fast
solen sken och det var skönt för övrigt.
Sedan åkte vi tillbaks till Craigellachie på turistvägen 'The Whisky trail' som gick jäms med floden Spey, det var
en trevlig tur och fin väg.
Efter 2 dagar i Craigellachie så styrde vi kosan söderut mot Balmoral, när vi kom dit så regnade det och vi ville inte
gå in och titta på drottningens slott så vi fortsatte på småvägar mot Pitlochry och scotlands minsta destilleri 'Edradour'
där vi köpte någon whiskyflaska och fick kaffemuggen som reklam när vi hade druckit upp kaffet.
Vi fortsatte sedan på A9 till Perth där vi hittade ett B&B ganska snabbt som även hade plats för våra motorcyklar på innergården (på altanen faktiskt) skyddade från insyn.Efter parkering och ombyte
så var det dags att gå ut på stan Perth för att hitta något matställe och det visade sig inte vara
det lättaste, allting stängde 17.30 i denna stad så det var som att gå i en spökstad efter kl 18.00, helt folktomt och stängda butiker ungefär som en söndag i Sverige på 60-talet.
Tillslut så hittade vi ett franskinspirerad restaurang som hade italienska pizzor och det var
väldigt gott men vi fick bara en timme på oss, sedan var hela restaurangen bokad.
Dagen efter så gick färden till ännu ett stort och känt destilleri 'The Famous Grouse' där vi bla fick se en staty på en katt
vid namn Towser som hade bott i destilleriet i mer än 20 år och under tiden hade fångat över 28000 råttor och dessutom hamnat
i Guiness rekordbok för detta.Det var inte dåligt !. Sedan hastade vi förbi Edinburgh i lätt regn och kom snabbt in i England och till den
lilla staden Keswick i The Lake district, en trevlig stad med många museum och andra tillställningar och där hittade vi ganska snabbt ett fint B&B.
Efter en natt på B & B och ett besök på James Bond museum i Keswick som kan rekommenderas även fast det var under uppbyggnad så styrde vi kosan söderut genom England. Vi åkte först något sydost längs Yorkshire dalarna och lyckades hitta orten där TV-serien Emmerdale spelades in under 22 år och där kunde vi fika utanför puben The Woolpack.
Efter detta så började vi köa genom Leeds-området (en fredagseftermiddag, inget att rekommendera), knaggliga vägar med många brunnslock som inte var i samma höjd som vägbanan och stopp i varje rondell och rondeller fanns det ca 10 st per 5 km. Men till slut så kom vi in på mindre vägar utan köer när vi sökte oss till en liten håla som heter Worksop och där hittade vi logi på stationshotellet som hade bra mat och god öl och lite festlig personal varav en bartender blev hemskickad lite hastigt och lustigt ( vet inte om han var riktigt nykter ?).
Det var ju i alla fall midsommarafton, fast engelsmännen verkade inte fira denna högtidliga helg.
Dagen efter så åkte vi vidare söderut och åkte faktiskt genom Sherwood-skogen på Robin Hoods väg strax utanför Nottingham och på eftermiddagen så var vi i Dover,
England är inte större än att man kan åka igenom på 2 dagar och det var faktisk skönt att få lämna detta bakvända land som troligen fortfarande tror att världen cirklar kring dom och inte har insett att dom är omkörda av övriga världen för länge sedan.
Ta bara detta med vänstertrafik, dörrar som går åt fel håll i rummen, engreppsblandaren är inte uppfunnit ännu, elektriska manicker i stället för blandare på duschen, gula nummerskyltar i bak och vita i fram på bilar ??!! och sedan har dom på många vägar glömt att köra med ångvält när asfalten lades på så att asfalten blir platt. Det kanske funkar bra med en Varadero eller Transalp men inte med min Guldwinge.
Nä, det var skönt att landa i Calais och genast få åka på en jämn asfaltväg.
Efter en övernattning på Etap i Dunkerque så rullade vi på mot Brugge , en fin stad som står på FN’s världsarvslista. Det kan verkligen rekommenderas ett besök där, jag låter bilderna tala för sig själv.
Framåt kvällen så kom vi till Amsterdam och tog då in på ett Ibis-hotell i norra regionen, inget märkvärdigt hotell förutom att dom ville ha över 150 kr för frukosten så den skippade vi och käkade frukost efter motorvägen i stället, då kunde vi också studera de enorma köerna med bilar på väg in till Amsterdam. Som tur var så skulle vi åt det andra hållet och slapp alla köer.
Efter ett antal mil så kom vi fram till det stora dammbygget som hindrar att låg-holland läggs under nordsjöns vatten , ett enormt dammbygge med en vall på ca 30 km.
Vi fortsatte sedan efter Bertils gps på mindre vägar till Bremervörde, där vi till slut hittade ett fint hotell som heter Oste hotell.
Det var ett trevligt hotell med god mat och fin miljö och en hel busslast med pensionärer.
Dagen efter så satte vi kurs mot Elbe och dagens första färjetur mellan Wischhafen och Gluckstadt, de övriga färjorna mellan Puttgraden – Rödby och Helsingör – Helsingborg gjorde att dagens etapp blev ca 42 mil till Åstorp och övernattning i stuga på Hotell Milano.
Sista resdagen sträckte sig från Åstorp till Gävle ca 70 mil med lunchrast i Brahehus.
Totalt så var resrutten på 4600 km , en skaplig semestertripp tycker jag.
Ja nu klarar man
sig ett par veckor innan man drar iväg igen. Alla minnen, tankar, lukter och
synintryck ligger kvar som små skatter på ens lilla
semesterhylla.
På Touring i Scotland 2009
